Hon kan vara lös och lyder allt då, men i koppel kan hon inte gå.

Jag inser att jag gjort det fundamentala misstaget att först lära henne att vara lös och sen några år senare komma på att YES, det där med koppel är nog en hit..men när majsan kom in i våra liv var vi så stolta över att ha en hund som KUNDE gå lös. Typ som att vinna VM i nåt- en hit!

Och när man tänker efter är det nog ett i-landsproblem att inte kunna gå i koppel. Men det stör mig, för koppelattityd hänger ofta ihop med andra dåliga attityder..

Hon har en allmänt dålig attityd just nu och är van att alla ska dansa efter hennes vilja. Och eftersom jag sällan gör det blir hon grinig.

Kommit fram till att hon har verkligen klivit upp på pianot här hos mina föräldrar. Hon styr och ställer med dom. Kräver promenader med min pappa, kräver knäckesmörgåsar av båda två etc. Toppen av stöddighet kom väl när mini klev in i bilden. Den ledande regenten började få konkurrens.

NÄ, nu är sötebrödsdagarna ÖVER!

Positivt är att det ju aldrig är försent att lära ;-) och jag tror att det räcker med några få förändringar i vardagen för att hon ska börja fatta galoppen.

Förmodligen behöver även mina föräldrar tränas upp också.

Sedan en tid tillbaka har jag koppelpromenerat dom båda en hel del. För majsan är det en uthållighetsgrej. Att lära sig att hålla rätt avstånd och under en viss tid. Inte lätt när man gått lös i 5 år.

Men det går framåt och idag var dom jätteduktiga.

Från och med nu är även alla som kommer in i huset MINA gäster och inte majsans.

 
Vad majsan tycker om det hela är en helt annan sak. Förmodligen tycker hon att jag är pesten som förstört en femårig fest hon haft här.

;-)

/envisa majas ännu mer envisa matte

Minirapport: Det går framåt och hennes ärr är jättefina!
Hon är min lilla gullunge...*kärlek*