Senaste inläggen

Av jenny - 7 december 2007 09:43


Halloj!


Denna vecka har Mini gjort fina framsteg tycker jag.

Hon förstår nu vad sitt betyder, har fin ögonkontakt- ett tag var hon mest överallt;-) och problemet med bilen håller på lösas.

Köpte en tygbur och satte bak i bilen. Den sitter perfekt fast och varje gång hon åker bil nu så ligger där en skål med en fryst köttbulle att knaga på under redan. Förväntningarna ska förändras till något matigt. Hon är ett matvrak- yes! Hoppas det löser sig.


Majsan har tidigare i veckan skadat sin femte tå, ovanligt.., så nu är hon lindad och det har i princip läkt ut snart. vi får se om hon är fit for fight till helgen för då är det kurs med Fanny Gott. Och majsan är laddad...


Fåren går det framåt med. Får kan jag låna mot mindre kostnad och transport är även det ordnat. Lammen ingick visst också;-)
Sen verkar det som jag har världens bästa vänner som alla vill bygga skjul med tak, sätta fårstängsel osv osv.
Vilka änglar!! Tack ni är bäst!


Min önskan är dock fortfarande att dela fåren med någon.
Så om du är intresserad och bor i stockholm (gärna nära täby)och är ansvarsfull samt har sund djursyn - så kanske vi kan slå våra påsar ihop.


Ikväll är det idolfinal och jag hoppas marie vinner!!!


Hörs sen!

Tjoo





Av jenny - 5 december 2007 13:17

Ibland har man flyt i livet....men man får ta för sig också;-)


Vi kommer ha EGNA får from maj 2008!!!!

Och inte nog med det, dom ska dessutom bo i TÄBY!

HUR UNDERBART ÄR INTE DET?!


Och dessutom har vi fått kanonmöjligheter för hållningen, hjälp med vattentillgång osv. Jag är så LYCKLIG!! Denna sommaren kommer gå i vallningens tecken är jag säker på.


Ok man ska inte hoppa för högt innan det är dokumenterat färdigt men ändå. vilken lycka!




Av jenny - 4 december 2007 11:10

Vägen till himlen är för en del lång och plågsam. För andra går det fort.

Idag gick en av våra gubbar bort. Jag skriver gubbar för dom är våra tanter och gubbar och vi bryr oss mycket om dom.

Det är alltid lika ledsamt när någon går bort. Det ingår i jobbet men man blir liksom aldrig härdad. Det är en människa som gått vidare...
Som aldrig finns mer.

Bara i våra minnen.





Av jenny - 30 november 2007 18:31


Hej hopp!


Igår var vi åhörare på en endagskurs för Karin Söderberg. Tack Meta- det var guld värt!
Förhandsinfot sa att hon var jättebra och med facit i hand gillade jag henne STARKT! Mycket bra tänk och ERFAREN på BÅDE hundträning och vallträning.

Karin uppfyllde alla mina förväntningar och lite till..
Ägnade lika mycket tid åt alla och hade både bra och dåliga saker att säga. Det gillar jag. Man ska växa lite som person när man går kurs.


Vad tar jag med mig hem (har inte renskrivit mina anteckningar än)

  • Vallning är typ jättekul oavsett att det regnar hela dagen
  • Fått massor med grundträningstips som jag verkligen behövde- nu maler det där inne på saker man kan träna utan får. Torrhandla..hihi
  • Förståelse för kombinationen tävlingslydnad och vallning, vad man kan tänka på. 
  •  Man behöver köpa får snart.Kanske till våren.. Någon som vill dela ansvar med mig?
  • Man behöver inte piska hunden till lydnad för resultat
  • Man lär sig massor av att gå som åhörare...
  • Vikten av att faktiskt träna på det man är dålig på/har sämre naturligt. Ingen hund är perfekt från grunden..
  • instruktören hade en halvsyster till Mini och jag fick lite goda råd ;-)


Lille fjant då? Jo hon var duktig måste jag säga.

Hon smälte in så fint med dom andra hundarna. Duktig på hundspråk och kommer aldrig i konflikt med någon. Metas uppfödning- en 11 månaders hane- agerade i  lekfarbror i flera----timmar efteråt. Härlig hund!
Lillan fick även träffa fåren utanför fållan. Stundtals tände hon och intog vallhundspose men sen sa det oj vad det luktade gott här då och åt lite bajs ;-) Den här gången var dom intressanta när dom rörde sig mest.
 

Någon som vill åka till skinskatteberg *ler


När vi satt och fikade fick hon ibland ligga i min famn och bara slappa. Det fungerade jättebra. Då var det 7-8 hundar till i samma rum..min träning har givit god effekt. För mig är det a och o att en hund som har hög aktivitetsnivå har en väl fungerande av och på. Samt att det är JAG som styr den..Upplever ibland att en del är så rädda för passivitet då det kan förstöra hundens aktivitetsnivå och vilja att arbeta eller liknande?).

För mig är det tvärtom. Den negativa stressen som kan komma om min hund inte vet sin av och på är inte önskvärd. Den kommer förmodligen sällan prestera 100 % när jag vill eftersom den får lite chans att vila hjärnan.
Den är ju alltid på. ÄR lampan tänd hela tiden tar ju den slut tillslut eller hur?! Jag talar om kvalité och kvantitet på aktivitet. En ras som normalt har hög aktivitetsnivå naturligt tror jag man ska grunda med mycket träning med fokus på koncentration (tex vara fokuserad fast man är igång och är på hög aktivitetsnivå/dumstress och klokstress), stabilitet och samarbetsvilja.

Har man en ras som är svårmotiverad eller träg talar vi om andra saker naturligtvis..

Flum flum flum...;-) you know me!


Nu håller jag på dör av hunger så jag skriver mer senare.  



 Kram kram

Jenn 


Av jenny - 27 november 2007 10:05


Funderingar kring kontaktfältsbeteende

För ett tag sen såg jag Ali Roukas Canovas dvd om running contacts.
Filmen var bra upplagd men många delar känns som att ja det där kunde man kanske förenklat såhär etc.

Det hon börjar med är att låta valpen springa på balansbrädan som ligger på marken. Diagonalt och bara rakt över. Hela tiden i rörelse och inga stopp. Valpen ska känna när den har tassarna på brädan och inte.
Hon lockar valpen mycket kan man säga. Jag testade det jämfört med att göra det "the thinkative way". Valpen fattade mycket fortare om jag lock och lurade. Då kan valpen frivilligt sitt, ligga och nosdutt och var vid det tillfället 14 veckor om jag inte minns fel. Det känns som att jag i det läget skulle överkomplicerat det hela pga hennes lilla ålder. Några lär tycka tvärtom men jag valde att inte lägga energi på den delen. Vill inte fastna.

Ok so far so good!

Sen satte jag en skål framför min bräda och höll i henne eftersom hon inte kan stanna kvar ännu. Hon sprang rakt på och tog den. Poängen här är att ha den en bra bit framför brädan så att farten på brädan blir jämn. Målet är att hon inte ska sakta ner bara för att vi kommer till slutet.


Mitt nästa steg är att jobba vidare med ovanstående ett bra tag. Skicka henne från olika positioner, låta henne SÖKA vägen till början av brädan och belöna för korrekt insprång på brädan. I det här läget är de bra att brädan inte är speciellt lång. Större chans för bättre flyt.

Allt eftersom tänkte jag lägga till en bit på brädan.


När hon vet var brädan börjar och satsar lika över hela. Ja då kommer nästa steg.

Det ska jag berätta sen:-) Måste kolla på filmen igen för jag kommer inte ihåg. Inspiration gav den trots att jag inte tänker göra likadant. Man får blanda lite av det gottigste från ett ställe til det andra.

Det jävliga om man får svära lite är att hon lär ha utvecklat den här metoden och stegen på ett visst sätt pga något...eller kanske är det bara att hon komplicerar det. Kanske blir det lika bra om man hoppar vissa steg?
Skitsvårt. Sen använder hon sig av bågar, targetbräda och typ minihinder över balansen för rätt landning i slutet.
Running contacts är svårt. Som attan.

Men oj vilka snygga kontaktfält hon har....tittar man på dom känns det allt värt all den tid det förmodligen kommer ta. Och bäst av allt. Om vi inte får till det eller att jag lägger tid på annat istället i ett senare stadie så har jag förhoppningsvis skapat en bra grund för fart på balanshinder.
Tycker tvärtom det flesta - att två på två av inte är så värst svårt att lära in. Men det är klart, alla har ju inte en superSNORP som jag..
Snarare är det det här med viktskiftet som är komplicerat. Gillar inte den där stöten hunden får på framknät varje gång den ska stoppa kombinerat med hög fart.
Nosduttar i kontaktfält borde vara optimalt ergonomiskt men jag ser ett litet problem med det.
Om hunden ska utföra ett beteende dvs dutta tills den får släpp och alltid ha huvudet nedåt vilket det automatiskt blir i en nosdutt för att få rätt viktskifte. Annars duttar ju hunden med hakan. Visst, hundar har vidare synbredd än vi men på nåt sätt känns det svårt att kunna visa hunden vägen om det kanske är en svårighet previs efter ett a-hinder tex. Den har ju huvudet ner i marken. Kanske behöver jag vara före och framför hunden? Då är jag ju inte inom synfältet för den delen är i marken...detta är en av frågorna jag ska ha med mig till kursen vi ska gå i vinter. Instruktören har fått till grymma duttar och jag hoppas hon har ett bra svar för jag ser ju poängen med duttarna. Det aktiva beteendet kombinerat med fördelarna rent "ergonomiskt" :-)

Så har jag förstått det varje fall.


(Tillägg är att hon först av allt innan hon ens fick träffa brädan, var att få balansera på en skateboard. Tycker det är fenomenal övning i kroppskontroll och kanon för balanssinnet. Även balansera på en rund gummiboll. Men väldigt lite och mest för att känna att instabilitet är lika med stabilitet om man har kontroll på de fyra benen:-) Även det gick bra.)


Sen testade jag att lägga en kloss under för att få en vippeffekt. Satte henne på slutet och belönade. På vippen vill jag ha ett stopp på toppen av brädan. Hon sprang fram och tillbaka och tyckte det var döskojigt!

fortsättning följer måste jobb!

Av jenny - 22 november 2007 11:10


Oxelösund rapport!
Känns som jag gärna hoppar över hur det var i oxelösund....men en kortis...

Maja var väldigt skottberörd av allt skjutande som jag inte visste skulle existera på tvälingsplatsen, maja var stel och är nu i vila, fick endast köra ett lopp den dagen. Sen satte jag stopp!

Resultatmässigt och hundmässigt en helg att glömma. dock var Jessika hemma i stockholm och det var roligt!
Dessutom är det alltid kul att vara på tävlingar oavsett om man kan tävla tycker jag.


Senaste nytt då:

Mini är kär i tervehanen Yuri!

Mini har rullat sig i bajs TVÅ gånger denna vecka!

Mini kallas numer bajsmini!


Maja har ont och ska inte tävla mässan heller tror jag!

Maja är sötast i världen!

Maja älskar sin lillasyster!


Matte har världens alla bekymmer på sina axlar känns det som (ramlade förra veckan)...
Matte har numera sovmorgon ett par dagar i veckan och det är underbart!

Matte är lyckligast i världen som har jordens raraste flickor!


Nu ska jag jobba vidare. Mycket att göra. Snart är det lucia och julfest på jobbet!  Tjing tjing!

Av jenny - 14 november 2007 17:57


är lättlösta. för idag mår hon bättre.

För idag har hon handlat julpyssel, ätit gott och börjat dagen i skogen.

Och snart är det fredag!





Av jenny - 13 november 2007 11:56


Här var det depp och lite gråt...

Inte vet hon varför. Eller jo. Hon känner att tiden går för fort. Hon hinner inte med. Trivs inte med att inte jobba skift längre. Gillar sitt jobb men inte arbetstiderna. Tar bort för mycket tid från de stunder hon älskar mest i livet- Hennes härliga morgnar i skogen tillsammans med sina bästa vänner. Just nu har dom förbytts till early birdy promenader i en mörk skog...kul! Hon har ju knappt vaknat för fasen och det har knappt majsan heller för den delen. Den enda som skiter i klockan är Mini. Men sen är hon en liten busefjant också så..;-)


VILKA VÄRLDSPROBLEM HÖRRNI!!!

Hon har ett jobb

En bostad

En familj

Kompisar

Hundar

Mat på bordet


Vad är det att Deppa ihop för. Det är MÖRKT ute då blir vem som helst kokko! Igår kom inte ens solen fram...


Bortskämda människa. Ryck upp dig!


Snart är det jul, sen fyller du år, sen är det vår och sen är sommaren här med allt roligt det innebär. Sluta känn efter så mycket- LEV istället!


Ryck upp dig bortskämda människa.


DU ÄR UNIK!



Ovido - Quiz & Flashcards