Funderingar kring kontaktfältsbeteende

För ett tag sen såg jag Ali Roukas Canovas dvd om running contacts.
Filmen var bra upplagd men många delar känns som att ja det där kunde man kanske förenklat såhär etc.

Det hon börjar med är att låta valpen springa på balansbrädan som ligger på marken. Diagonalt och bara rakt över. Hela tiden i rörelse och inga stopp. Valpen ska känna när den har tassarna på brädan och inte.
Hon lockar valpen mycket kan man säga. Jag testade det jämfört med att göra det "the thinkative way". Valpen fattade mycket fortare om jag lock och lurade. Då kan valpen frivilligt sitt, ligga och nosdutt och var vid det tillfället 14 veckor om jag inte minns fel. Det känns som att jag i det läget skulle överkomplicerat det hela pga hennes lilla ålder. Några lär tycka tvärtom men jag valde att inte lägga energi på den delen. Vill inte fastna.

Ok so far so good!

Sen satte jag en skål framför min bräda och höll i henne eftersom hon inte kan stanna kvar ännu. Hon sprang rakt på och tog den. Poängen här är att ha den en bra bit framför brädan så att farten på brädan blir jämn. Målet är att hon inte ska sakta ner bara för att vi kommer till slutet.

Mitt nästa steg är att jobba vidare med ovanstående ett bra tag. Skicka henne från olika positioner, låta henne SÖKA vägen till början av brädan och belöna för korrekt insprång på brädan. I det här läget är de bra att brädan inte är speciellt lång. Större chans för bättre flyt.

Allt eftersom tänkte jag lägga till en bit på brädan.

När hon vet var brädan börjar och satsar lika över hela. Ja då kommer nästa steg.

Det ska jag berätta sen:-) Måste kolla på filmen igen för jag kommer inte ihåg. Inspiration gav den trots att jag inte tänker göra likadant. Man får blanda lite av det gottigste från ett ställe til det andra.

Det jävliga om man får svära lite är att hon lär ha utvecklat den här metoden och stegen på ett visst sätt pga något...eller kanske är det bara att hon komplicerar det. Kanske blir det lika bra om man hoppar vissa steg?
Skitsvårt. Sen använder hon sig av bågar, targetbräda och typ minihinder över balansen för rätt landning i slutet.
Running contacts är svårt. Som attan.

Men oj vilka snygga kontaktfält hon har....tittar man på dom känns det allt värt all den tid det förmodligen kommer ta. Och bäst av allt. Om vi inte får till det eller att jag lägger tid på annat istället i ett senare stadie så har jag förhoppningsvis skapat en bra grund för fart på balanshinder.
Tycker tvärtom det flesta - att två på två av inte är så värst svårt att lära in. Men det är klart, alla har ju inte en superSNORP som jag..
Snarare är det det här med viktskiftet som är komplicerat. Gillar inte den där stöten hunden får på framknät varje gång den ska stoppa kombinerat med hög fart.
Nosduttar i kontaktfält borde vara optimalt ergonomiskt men jag ser ett litet problem med det.
Om hunden ska utföra ett beteende dvs dutta tills den får släpp och alltid ha huvudet nedåt vilket det automatiskt blir i en nosdutt för att få rätt viktskifte. Annars duttar ju hunden med hakan. Visst, hundar har vidare synbredd än vi men på nåt sätt känns det svårt att kunna visa hunden vägen om det kanske är en svårighet previs efter ett a-hinder tex. Den har ju huvudet ner i marken. Kanske behöver jag vara före och framför hunden? Då är jag ju inte inom synfältet för den delen är i marken...detta är en av frågorna jag ska ha med mig till kursen vi ska gå i vinter. Instruktören har fått till grymma duttar och jag hoppas hon har ett bra svar för jag ser ju poängen med duttarna. Det aktiva beteendet kombinerat med fördelarna rent "ergonomiskt" :-)

Så har jag förstått det varje fall.

(Tillägg är att hon först av allt innan hon ens fick träffa brädan, var att få balansera på en skateboard. Tycker det är fenomenal övning i kroppskontroll och kanon för balanssinnet. Även balansera på en rund gummiboll. Men väldigt lite och mest för att känna att instabilitet är lika med stabilitet om man har kontroll på de fyra benen:-) Även det gick bra.)

Sen testade jag att lägga en kloss under för att få en vippeffekt. Satte henne på slutet och belönade. På vippen vill jag ha ett stopp på toppen av brädan. Hon sprang fram och tillbaka och tyckte det var döskojigt!

fortsättning följer måste jobb!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Test test

http://www.blogtown.se/blog.php?id=jennysblogg    

Vänligen skåda SKODA min egna fina lilla Felicia!     Är såååå glad och jag hoppas vi kommer rulla många många mil tillsammans:-)     Stort Grattis till Sven och med fine Roy som idag blev Svenska mästare i Fårvallning 2008. Härligt!   Nu ska jag so...

Sven och roy ligger just nu i ledningen med två hundar kvar att tävla!   Hoppas hoppas!!!!!!!!!!!!!!!!   :-)  ...

Eftersom jag bestämde mig igår för att sluta vara sjuk och sluta äta starka smärtstillande så gick jag upp tidigt idag och åkte och tittade på en bil;-)   En Skoda felicia, 1,6-99. Fin motor och den hade varit ett kap om inte något orsakat att dörrar...