Var i hagen i kväll och naturligtvis skulle jag träna lite bara lite. Stressad och lättirriterad var jag också. Ja, jag är bara människa. Glad för det mesta men just då inte alls speciellt mysig.

Precis fått in fåren i lilla hagen när hon skiter i att ligga kvar och vips var dom ute ur den. Suck! Jag blev riktigt irriterad och visade det också!

Gick sen ut ur hagen.

Hämta en vägg och dunka in skallen hårt minst hundra gånger!

Det är klart att hon är annorlunda med dom nya fåren. Dom är ju annorlunda. Vi måste få grepp om dom men dom glider oss ur händerna gång på gång. Vi kan inte längre träna som innan. Ingenting funkar.
Det är ju inte hennes fel. Raringen...men hon märker ju det naturligtvis.

Efter en paus gick vi in igen för jag märkte att musen typ tyckte jag var den mest orättvisa människan på jorden. Kändes inte bra alls.
Varför har jag så förbannat svårt att acceptera man kan tappa humöret ibland och inte få så förbannat dåligt samvete efteråt...?

Hur som helst, så gick det lite bättre sen ..

Nu ska jag sova på saken. Igen.

Helgen som varit bestod av jobb och jobb. Gjorde mitt för nuet sista pass men jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag står där igen om än på timbasis:-)

Njuter faktiskt i full drag av att planera min egen arbetstid. Eller ja planera, dagen blev som den blev.. Från imorgon behöver jag ha en arbetsplan..hehe

Igår kom Manoli från Spanien och hälsar på vår familj i täby, så dit ska jag snart och bli bjuden på spansk mat. 

Förutom jobb i helgen har jag även hunnit bevista Lilla Lotta Angie och hennes matte Jessica Blondie på lydnadstävling. Lotta skötte sig fint och så gjorde även Blondie. Snyggt promenerat:-) några små missförstånd ledde till avdrag men nästa gång kammar dom hem ett förstapris. Det är jag övertygad om! Speciellt om jag får fortsätta lägga näsan i blöt.:-)

Under veckan ska majsan till ortopeden och jag önskar så himla himla mycket att allt är fint och att majsans kropp är lycklig. Längtar så efter att få träna med henne. Plötslig känns tävlingar långt långt borta. Bara jag får en hel majsan är jag lyckligast i världen. Vi behöver inte ens göra den där agilitysatsningen bara jag får ha henne hel.

Lilla mus då? vi har knappt vallat på sistondet. Bara vattnat och tittat till dom. Känner att jag måste mogna i min skalle och tänka igenom hur vi ska träna innan jag börjar träna. Få den där känslan av AHaaa var det sådär...för nu är det plötsligt så svårt...

Idag ska vi ta ett kvällspass och jag hoppas min polett trillar ner snart.