Nu har jag sovit på saken samt pratat med en kompis. Kom fram till att jag inte är tydlig nog och att hon därför tvingas ta egna beslut kombinerat med att hon då blir olydig. Vilket egentligen bara är positiva egenskaper. Förutom det där med olydnaden men det hela är ju en balanssgång hela tiden.

Nästa gång ska jag ta med en medhjälpare som får hålla fåren medans vi flankeringstränar. Så vi tränar det vi verkligen ville träna och inte att hålla fåren.

Sen borde jag ge henne mer cred för hon har faktiskt dragit ner tempot och har riktigt fin attityd när man går in mot fåren. Lugnt och fint.

Pussgurkan!