Somliga har problem med starter andra har problem innan dom ens kommer in på banan *pekar på mig själv och da queen Majsan* ;-)

ALLTID, får jag stå där med armarna i i högsta hugg för att hålla i besten

som ser ut att springa snabbast i hela världen. Bara hon får komma in.

Dock är hon sen så trött av all ansträngning utanför att det inte går så fort alls...

Kampen börjar innan vi ens startat, liksom!

Varje gång efter en tävling så brukar jag planera i min hjärna att NU ska jag ha en strategi för det här. Fortsättningsvis ska jag göra såhär och såhär.

ALLT är ju mitt eget fel. Jag har ju tränat hunden. Efter bästa förmåga. Det är min första, ---sötnosen! Har vi inte samarbetet i starten så räcker det till klass 3 ja, men inte längre. För samarbetet måste finnas där redan från start. Vi har haft tur..

Så....

Nu har jag äntligen kommit på vad jag ska göra.

När hunden före gått i mål tänker jag koppla loss drottningen och hon får själv välja om det blir agility -eller inte. Springer man in och gör som man vill går vi av. Men, jag tror majsan är smartare än så. Är hon lös kommer hon vara mer sansad och tänka sig för. Och starta MED mig:-)

Tidigare har vi enbart tränat att hålla sig i skinnet vid inropet och inte skälla och studsa runt. det går faktiskt rätt bra. Så nu är det verkligen dags för sista steget...

Så om ni ser oss gå av banan innan vi ens sprungit den så vet ni varför;-)

Förhoppningsvis behövs inte det för då har Majsan förstått det hela redan imorgon

:-)

När man slutat röka drömmer man konstiga drömmar om att man rökt och vaknar med dåligt samvete;-)

Sen blir man glad igen när man förstår att det var en dröm...