Hej och hå..då var julen över och snart är det nytt år. Härligt.
Sitter på jobbet och tänkte det är dags för en liten uppdatering.

Så vad har hänt sen sist.

Vi åkte till farmor i småland i lördags och firade jul där.

Kyrkobesök
På julaftons morgon eller ja snarare kl 11 satt jag på kyrkbänken och NJÖT av den vackra sången. Det var en barnkör som sjöng fantastiskt vackert och en kvinnlig och manlig präst. Båda lite äldre än mig bara. Josef och maria var på besök och vips även lilla gossebarnet jesus. Många tänkvärda mord sades och jag lovar att det kom tårar ned för min kind både en och två gånger:-)
På vägen ut skakade dom hand med alla och önskade oss en god jul. Väldigt personligt. Dom bjöd även på glögg och pepparkaka och lite dans kring granen. En mycket fin upplevelse och jag tänker göra detta till tradition...inte för att jag på långa vägar är religös men det kändes som en fin start på en lång och ofta stressig dag då allt förväntas vara så bra jämt.

Dödskorven
Mitt under julmiddagen satte jag en veggokorv i halsen. Den hamnade fel och jag blev alldeles röd i ansiktet och trodde ärligt att jag skulle dö.
Fick ingen luft och hela bröstet vibrerade och höll på sprängas. Det var sååå läskigt! Sprang in i badrummet och efter många försök kom korvstumpen ut och jag höll nästan på tuppa av.

Som ni ser överlevde jag:-)

Förbrytaren
Pappa redovisade i bilen på vägen hem om alla sina fortkörningar och jag TJÖT av skratt när han berättade om gången när han blev av med lappen och det var en helikopter som haffade honom. Då hade han precis berättat om alla gånger han kört ifrån polisen....en dryg polis hade desvärre turbo och då gick det inte förstås... Ja min pappa är ett kapitel för sig han men han är bra rolig ibland!

Ostbågerskan

Jag har alltid sagt - i n g a  h u n d a r på borden! Tji fick jag. För under julen har mini lärt sig alla möjliga hyss.

En gång fann jag henne på vardagsrumsbordet helt ogenerat stå och äta ostbågar direkt ur skålen!
Vid nåt annat tillfälle åt hon nästan upp evas frulle i ansiktet på henne.
Hon har även kärt sig hoppa upp på saker. Vips så kunde hon hoppa i stolar, soffor, fåtöljer ja t.o.m i bilen...

Men hon är rar min lilla surikat ;-)

Drottningen då?
Jo, Majsan har charmat alla och visat sina bästa sidor.
Nu får mini faktiskt ligga bredvid henne. Det här 2 dm avståndet har försvunnit. Hon är rar min lilla majsan.
Massagen har gjort susen och hon känns mycket rörligare. Dessutom kom vi på varför hon har ont. För några månader sen sprang hon in i en sten från sidan och det är ungefär från då som hon blivit sämre. Och jag har inte förstått kopplingen tidigare...

Jag hoppas att hon blir helt återställd.

Stormodern då?
Känner mig väl ganska nöjd. På mitt nya jobb är alla så positiva och glada. Det känns toppen. Killen vi jobbar med är glad och nöjd och jag trivs bra.
Har en del lösa planer så vi får se om framtiden.
Idag var jag även på kontoret och hämtade mina saker.
Det var mycket jobbigt. I natt sov jag jättedåligt och hade ont i magen i morse. Chefen var på kontoret- det var bra- för jag ville avsluta det här på ett snyggt sätt. Hate bad endings liksom! Man ska inte ha ouppklarade saker bakom sig när man ska börja om på nytt. Då blir man aldrig FRI.
Man kan ju alltid enas om att man tyckte olika.
Jag hade planerat att gå in och reda ut det sista jobbmässiga och sedan avsluta vårt samarbete med en kram.

Sagt och gjort. När jag utryckte min ledsenhet och ursäktade mig över att det slutat så här och önskade henne lycka till såg jag hur hennes ögon tårades. Hon sa detsamma till mig.
Sen gav jag henne en kram och sa- sköt om dig!
Sen gick jag.

Min mamma har alltid tjatat om att man ska ha hela och rena trosor på sig. Med betoning på hela. Det är viktigt eftersom om något händer så har man varje fall hela trosor...

Det känns som att mina trosor är väldigt hela..

Eftersnack som jag behöver ventilera- sorry det är ju min blogg;-)
Såhär i efterhand när jag smält det hela lite mer så känns det sååå korkat och onödigt alltihopa. Men fan, jag kan inte stå över mina grundläggande värderingar! Lite granna javisst men inte dagligen. (Kan ju inte bråka med varenda en som tycker olika) Jag kan bara inte det. För om jag arbetade vidare där skulle jag blivit lika bitter och grå över livet som dom. Jag skulle blivit likadan. En människa som tappat tron till människan. Hur fattig är man inte som människa då? Hur kul är livet om man bara litar på sig själv? Halva roliga är ju att dela det med andra. Glädje som sorg!
Jag väljer att inte bli en av dom. Det kanske är skitkorkat och jag kanske är döfattig om en månad..
Men fan, jag vill sitta där på min pinne när jag är 87 år och vara nöjd över mina val i livet. Visst gör man fel ibland men det är ju bara mänskligt.
Det bästa av allt är att man alltid kan ändra sig och då är det trots allt inte så pjåkigt alls.

Gott nytt år på er!