Vi har tjyvtävlat....ingen hemma eller vänner (normala då) visste nåt...:-)

Idag skulle vi testa tandvisning officiellt och det gick jättebra, 9,5 fick vi!
Toppen!
Vi skulle starta som nr 2 och oturligt nog börjar So-su bk skottträna två minuter innan vi skulle in.....:-(
Så det var bara att gå därfrån och direkt till agilityplan. Det brukar släppa när man ser en tunnel och heter Maja men allt var läskigt, inte ens tunnel gick och då är det galet.

Efter en stund gick vi ner igen eftersom vi skulle få prova igen och starta sist, snäll domare, men det gick inte heller så bra. Men vi körde hela programmet.

Inga nollor tror jag men en mycket loj hund som inte var kontaktbar där det behövdes.

Kanske kan tyckas dumt att tävla med en rädd hund men någonstans måste jag visa för henne att man måste komma över sina rädslor och att livet går vidare. Det gör jag INTE genom att stoppa undan henne...

Jag valde istället att visa henne att allt var okej genom att stötta henne genom momenten med ett leende och en vänlig ton.
Det kändes jättebra och såhär i efterhand sitter hon och tittar på mig med dom där snälla bruna ögonen som säger "jag älskar dig sååå matte" och den känslan är ovärderlig, oavsett hur det gick eller inte. Vi tog oss igenom svårigheterna som ett team!

Och är det inte det hundträning handlar om i slutändan, att vara ett team...?

/en väldigt nöjd Jenny med en maja som nu glömt allt och mest suktar efter kasslern på bordet *kom igen, langa hit en snåljåp*