Eftersom många gett sig in i debatten om nosduttars "vara bra or not" så tänkte jag skriva lite också. Är ju inte helt såld på slutresultatet men såld på annat ;-) som har med dutteriet att göra.

För det första kan jag redan här klargöra att jag ännu inte bestämt mig för nosduttar är själva slutmålet för kontaktfälten.
Det är snarare ett delmål att träna in dom. Hur jag tänker använda dom får jag se. Det är något jag funderar på tillsvidare. Mini är fortfarande valp.

Däremot är jag övertygad av metoden. När jag gick kurs för Fanny pratade vi om metoden och jag blev mer och mer övertygad om att det är bra.
Mitt största hinder mot att ha det som slutmål var att det verkade väldigt tidskrävande och tog tid samt krävde sin regelrätta tränare...men jag gav det en chans...

Några erfarenheter och månader senare tycker jag nu att det inte är så komplicerat egentligen om man:

• Har extremt hög belöningskvalité från början.
  
• Innan man ställer för höga krav i duttarna även har jobbat upp en hög motivation för att överhuvudtaget ha nosen kring/på handflatan. Jag har tidigare lärt mig att plocka bort handen/targeten om hunden är ofokuserad eller inte jobbar tillräckligt bra för att på så sätt ta bort möjligheten till förstärkning. Det skulle tydligen vara bra...
  Det tycker inte jag stämmer egentligen....
  För att om hunden aldrig fått värde på att ha nosen där blir det aldrig en förlust att den är borta. Värdet kommer ju inte bara av att få dutta där liksom...
  

• Är noga med att inte släppa igenom trams dvs belönar halvdana duttar..

• Inte stannar kvar i ett steg för länge för jag tror hundarna får lättare att generalisera targets om man hela tiden ändrar lite (vinklar, miljö etc) så det aldrig blir ett moment. Det är ju bara vägen dit....enligt regelboken ska det ju vara duttat si och så med skrynklad näsa i det och det tempot osv osv. Nä, jag tror helt enkelt att man känner själv när ens egen hund/samt när tränaren nått så långt den/de kan för stunden och tjänar på att gå vidare. Varför? jo för att intensiteten och trycket kommer med allra största sannolikhet komma när hunden tänt på hinder...vem vill inte vidare i banan då?
  Så länge hunden förstått att det är upprepningar som ska göras så är det bara att tuta och köra, tycker jag!
  Kanske har jag inte förstått meningen med trycket?

Simpelt var det...nä det är tidskrävande fast egentligen inte. Vi har tränat ofta men mycket korta pass och på många ställen redan från början.
Det har blivit musens och min lilla grej som vi har ihop. Skulle jag få för mig att ändra riktning skulle jag ändå träna det här. Det ger så många andra färdigheter och fördelar för både hund och förare i andra situationer.  

Och så..viskevisk..är det dökul att pyssla med det..men säg det inte till nån. Nördvarning.....;-)

Fördelar...ja framför allt har jag fått för mig att hunden får mekaniska fördelar av det här när den senare ska stå två på två av. Att nosduttarna endast är tillbehöret/verktyget på träning för att behålla/bibehålla den önskade lutningen och höga förstärkningsnivån. Själva slutresultatet tror jag inte är en regelrätt dutt med stopp och sen vidare på signal. Snarare spring fort som fan ner dit och använd rätt rörelser/teknik för sen får du springa vidare. Ungefär som en färdighet att inte riva ett hopphinder.

Sådär..det var mina tankar om det här. Säkert döflummigt men jag orkar inte skriva mer förståeligt. Jobbar just nu ett 22 timmarspass......zzzz

Gonatt och sov gott allihopa!

En eftermiddag på banken.

Bankrådgivaren tyckte jag skulle spara si och så mycket varje månad för det va bra om jag ville åka på resa eller göra nåt speciellt.

Jag svarade att jag försöker göra saker i mitt vardagliga liv som gör mig lycklig hela tiden, istället för att vara extra lycklig en vecka per år....typ.

Hon såg lite förvånad ut. Ja tänkte jag. Hon räknar väl lycka i form av siffror och lysande dollarmärken.

Men, någonstans fanns det en gnista nyfikenhet i mitt svar som fick henne att fråga mig VAD jag gör...

Sa helt enkelt att jag håller på med hundar..då lös det i hennes ansikte och jag förstod att hon var med på noterna. Hon hade också hund.

Visst är det häftigt egentligen...att små håriga fyrtassade djur kan öka ens livskvalité så markant. Eller varje fall känslan av det.

200 % LYCKA för majsan......

/Jenny 

Har funnit ett gäng vallningsfrälsta människor som vill vara med på det här fårprojektet jag nämnt tidigare. Jisses, plötsligt blev det verklighet!?! Verkligen kul att ni är PÅ!

Så nu letas det fårnät och stolpar må jag säga....vi behöver 200 meter till- minst!

Annars är jag helt sänkt av allerigmedicinen jag började ta igår. Sovit nästan hela dagen. Inte bra. Fattar inte varför jag ska bli så låg av det liksom...

Imorn är det köra och läsa teori och nästa vecka skriva det där försenade förbenade provet!

Har även bestämt mig för att bi kvar i täby över sommaren. Ska försöka hitta nåt här i krokarna och tills dess får min kompis bo kvar i min lägenhet. Det blir bra så. Sommaren går ändå åt till: jobb, agilitytävlingar, FÅR, får och får:-)

Lite mycket utgifter bara...vappu kommer hit i maj, i april är det vallkurs, sen i juni är det janssonkurs, vallkurs igen i aug osv osv...hua! Oxå fåren på det......

Man lever bara en gång...borde faktiskt köpa mig en till hund också;-)

 /Jenny