- eh jag förstår att du haft det lite svårt!

Pias första kommentar när hon låtit pärla valla lite på våra får för att känna om det jag antydde stämde, var solklart...

Vi diskuterade fram och tillbaka varför dom var så och hur jag ska jobba för att Mini och fåren och jag ska fungera i harmoni:-)

Känner mig lättad nu och när hon fick se oss valla såg hon verkligen hur minis fokus låg i att hålla dom kvar på plats eftersom jag uppenbarligen inte lyckades med det vilket i sin tur lett till att hon inte vill flanka utan bara hålla och gå emot.

Men se förra gången vi vallade gjorde hon jättefina saker och se så, idag också! Och det beror ju på att jag förra gången fick hjälp och likaså idag.
Så nu när läget var harmoniskt jobbade vi stenhårt på att få henne att göra som vi vill och få henne att tänka rätt igen!

Tror tyvärr att fröken tappat lite förtroende för sin inte så talangfulla matte men redan idag började hon förstå att jag faktiskt hade mer koll på läget ;-)

*tumme upp*

Så imorn hoppas jag kunna tuta in i världens bästa jess att vi behöver ta en tur förbi fåren;-)

Så får vi se om vi har fortsatt "koll" i morgon.  

Är så tacksam för denna lilla underbara hund och att vi har möjlighet att valla. Är ju det jag velat göra så läänge..agilityn och lydnaden ligger vi verkligen efter med men i helgen blir det kurs för Nancy Nilsson och sen en lydnadskurs för en duktig klubbkamrat som sen också ska ha lite agilitytemakurser i höst också. Kommer nog bli bra det här när vi kommit igång. Men tills dess tänker jag bara njuta av Världens MIN bästaste Mus och allt roligt vi gör ihop!

Majsanrapport får vi inte glömma. Pratade med Anna och hon sa att det inte borde vara några problem att få majsan frisk igen med medicin och några behandlingar. Dock är kruxet varför det uppkommit?
Imorn kommer vi träffa henne och då kanske jag förstår lite bättre. Är det så att det är majsans konstruktion, vilket jag tvekar eftersom hon är 6 nu och lite sent med nya åkommor på nått sätt, så kanske det inte blir så mycket tränande och tävlande utan snarare aktiv vardag med rätt underhåll dvs sim, skog och mys;-) så att det inte kommer tillbaka.

Helt ok för mig, bara lilla snorpan är glad! Antar att vi kommer få testa oss fram försiktigt och tiden får väl utvisa hur det blir. I värsta fall blir det en aktiv underhålls vardag och i bästa fall back to normal.
Så det är positiva nyheter!

Det var en mycket besviken majsan som tittade längtansfullt mot agilityplan häromdagen så jag hoppas vi kan fortsätta träna lite lätt varje fall.....

Vår flock har uttökats till sex doggar..Katarinas Valle är här och hänger med oss medans hon är bortrest. Lite kul att känna på hur det är med tre largehundar i kopplet. Går ju jättebra..! Hundarna funkar fint ihop och idag har alla sprungit lösa på ängen! Vilken syn! Dessutom är Angie jättekär i Valle och smörar och svansar hur mycket som helst. Vill leka och visa sin fina bakdel för honom..tihiii..

/Jenny

YES!

Idag fick vi hjälp av både Mija och Jess att hålla fåren så vi kunde flankeringsträna i luuuugn och roooo.....

Både jag och mus hade ett lugn över oss och kände att inga får slank oss ur händerna. Mus kunde därför koncentrerar sig på det vi skulle träna vilket gick fint! Tog fint avstånd och hade lilla hgen varit lite större hade det varit kanon! Kul att hon kände att hon behövde hålla avstånd och inte behövde hetsa upp sig för att hålla kvar dom. Tack för hjälpen!
Tror alla idag hade win win situationer. Utöver möjligen jess då som ställer upp på det ena och det andra. Du är guld!

Sen åkte jag och fiskade upp de skeppsbrutna från vikinglinefärjan. Nu är jag på jobbet och skriver ut en miljon papper som ska finnas tillgängliga för personalen imorgon. Hemma sitter dom och väntar på mat, dvd och mys!

Har även upptäckt att musen älskar GulleKalles mat. Dvd Robur. Köpte en säck idag och insåg snabbt att det är linfröoljan hon verkar gilla. Lustigt.

Majsan har fortfarnade ont efter att dom klämde på det onda. Nu är det snart tisdag och då lär hon väl få något mot smärtan och inflammationen.

Sköt om er!

/Jenny

GULLUNGEN...

Blev idag på inoff, BIR-valp och sen reserv BIG. Typ eller vad det heter.

Hon är född stjärna!

Stort grattis till uppfödaren som fött upp en sån gullunge;-)

Och jessica som skapat till henne så fint! :-)

Har under kvällen avnjutit ännu en god äkta spansk middag och senare lämnat de vuxna i stadens kärna för galej. Ganska nöjd med mig själv som kört i stan nu och sedan tagit mig hem utan gps:en (läs jess)...

Status Majsan. Sur som en ättika. Mår inte bra men vill ändå ha näsan i blöt. Som vanligt mao;-)

Har även jobbat på bra idag och haft flera lyckade möten ute på företaget.

Imorn blir det utställning med Gapan och sen en sväng till fåren.

Efter det blir det jobb hela kvällen har jag bestämt.

Gonatt

Röntgen visade väldigt lindrig dvs spondylos mellan två kotor samt inflammation i saccralleden (nåt som hästar brukar få).
Det är inflammationen som smärtar henne så mycket!
Enligt Sofie var det vanligast på golden och boxer. Dom flesta hundar lever med detta livet ut utan att det märks förrän det blir ett bifynd vid 11 års ålder typ och det röntgas av andra anledningar. 

Stackars Majsan. Först ville hon bita veterinären av smärta, sen ville hon inte alls vara med och sjukvårdarna fick kämpa för att sätta i henne sprutan inför röntgen. Stackars min lilla prinsessa..

Men nu vet jag att det jag misstänkt länge är sant. Något har varit fel.
Och att jag alltid alltid ska följa min känsla vad gäller mina hundar.
De senaste månaderna har vi inte ens tränat agility (tävlat två ggr för att se och det var inte positivt) och jag har mest simmat henne, med flytväst dessutom. Och det är ju det bästa för en sån här hund!
*känsla, känsla, känsla*
Följ alltid din inre känsla...

Har ju pågått en del diskussioner på bloggar vad gäller rehab och överflödigt veterinärbesökande. Ja en del kanske är hypokondriska men vill sina hundar väl och är det inte det det handlar om egentligen?
Att vi vill våra bästa vänner väl? 

Är jag villig att betala är väl det min ensak?
Jag tycker snarare att man UNDERSKATTAR sjukgymnasternas verkan för hundens hälsa. Man skulle kunna förebygga SÅ mycket om man tog en check på hunden varje år.
Skulle kunna skriva hur mycket sm helst här men jag stannar här. Bäst för mig ;-)

Huruvida majsan har någon framtid som agilityhund är ovisst. Nästa vecka vet jag mer. Helt ärligt så skiter jag faktiskt i det.
Det enda jag har i min skalle just nu är att hon inte ska ha ont. Förmodligen kommer hon få gå på rehab och äta smärtstillande en längre period. Sen får vi se.

Oavsett vad så känns det som en tung sten fallit från mitt bröst..

Nu har jag sovit på saken samt pratat med en kompis. Kom fram till att jag inte är tydlig nog och att hon därför tvingas ta egna beslut kombinerat med att hon då blir olydig. Vilket egentligen bara är positiva egenskaper. Förutom det där med olydnaden men det hela är ju en balanssgång hela tiden.

Nästa gång ska jag ta med en medhjälpare som får hålla fåren medans vi flankeringstränar. Så vi tränar det vi verkligen ville träna och inte att hålla fåren.

Sen borde jag ge henne mer cred för hon har faktiskt dragit ner tempot och har riktigt fin attityd när man går in mot fåren. Lugnt och fint.

Pussgurkan!

Var i hagen i kväll och naturligtvis skulle jag träna lite bara lite. Stressad och lättirriterad var jag också. Ja, jag är bara människa. Glad för det mesta men just då inte alls speciellt mysig.

Precis fått in fåren i lilla hagen när hon skiter i att ligga kvar och vips var dom ute ur den. Suck! Jag blev riktigt irriterad och visade det också!

Gick sen ut ur hagen.

Hämta en vägg och dunka in skallen hårt minst hundra gånger!

Det är klart att hon är annorlunda med dom nya fåren. Dom är ju annorlunda. Vi måste få grepp om dom men dom glider oss ur händerna gång på gång. Vi kan inte längre träna som innan. Ingenting funkar.
Det är ju inte hennes fel. Raringen...men hon märker ju det naturligtvis.

Efter en paus gick vi in igen för jag märkte att musen typ tyckte jag var den mest orättvisa människan på jorden. Kändes inte bra alls.
Varför har jag så förbannat svårt att acceptera man kan tappa humöret ibland och inte få så förbannat dåligt samvete efteråt...?

Hur som helst, så gick det lite bättre sen ..

Nu ska jag sova på saken. Igen.

Helgen som varit bestod av jobb och jobb. Gjorde mitt för nuet sista pass men jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag står där igen om än på timbasis:-)

Njuter faktiskt i full drag av att planera min egen arbetstid. Eller ja planera, dagen blev som den blev.. Från imorgon behöver jag ha en arbetsplan..hehe

Igår kom Manoli från Spanien och hälsar på vår familj i täby, så dit ska jag snart och bli bjuden på spansk mat. 

Förutom jobb i helgen har jag även hunnit bevista Lilla Lotta Angie och hennes matte Jessica Blondie på lydnadstävling. Lotta skötte sig fint och så gjorde även Blondie. Snyggt promenerat:-) några små missförstånd ledde till avdrag men nästa gång kammar dom hem ett förstapris. Det är jag övertygad om! Speciellt om jag får fortsätta lägga näsan i blöt.:-)

Under veckan ska majsan till ortopeden och jag önskar så himla himla mycket att allt är fint och att majsans kropp är lycklig. Längtar så efter att få träna med henne. Plötslig känns tävlingar långt långt borta. Bara jag får en hel majsan är jag lyckligast i världen. Vi behöver inte ens göra den där agilitysatsningen bara jag får ha henne hel.

Lilla mus då? vi har knappt vallat på sistondet. Bara vattnat och tittat till dom. Känner att jag måste mogna i min skalle och tänka igenom hur vi ska träna innan jag börjar träna. Få den där känslan av AHaaa var det sådär...för nu är det plötsligt så svårt...

Idag ska vi ta ett kvällspass och jag hoppas min polett trillar ner snart.